2:a dagen efter op..Fritt flyt på klara vätskor!

Ja, vaknade då vid 6 snåret efter att ha sovit ganska bra under natten. Går på toa och återvänder till sängen igen och ligger och drar mig..

Vid kvart över 7 kommer "systeryster" indansande som en virvelvind och hojtar: Ska du med och äta frukost?? Då jä..ar i min låda blir det drag under galoscherna för "Bora" :) Självklart vill jag det!! Upp och iväg! Gör iordning varsin kopp buljong, luktar gudomligt!! Tar en sipp och sen en till.. Och fy, vad ledsen jag blev när det framkallade ett lätt illamående :´( Jag som längtat så efter att känna matsmak!! Jaja, sippar försiktigt vidare iaf, det SKA gå, varvar med vatten.

. Går tillbaka till rummet men då kommer dietisten och sjukgymnasten och vill prata med mig och "systeryster".

Efter det samtalet går jag med in till de andra tjejernas rum och pratar lite med "Meee". Hon mår inte alls bra fortfarande och jag tycker det är jobbigt att det inte funkar lika bra för oss alla 3 :(

Går tillbaka och tar en buljong och en vatten till, och till min glädje funkar det bättre den här gången! Tog lite mer varmt vatten i koppen och nu smakar det bara så HIMLA gott! MMM!!!

På ronden den dagen säger läkaren att du mår så bra och det verkar funka som det ska så idag får du åka hem! Svälj! Nervös! Men samtidigt så skönt. Man blir ju knappast friskare på sjukhus direkt :)

Det skrivs ut ett läkarintyg och recept på Järn, B12, Kalcium och Fragmin (ska tas i magen 10 dagar efter hemkomst) och jag ska även köpa Mitt Val Kvinna på apoteket. Får även veta att agrafferna ska tas bort den 21 eller 22:a och får med mig ett papper till labb som jag ska till 1 vecka före återbesöket till sköterska om ca 1 månad..

Nålen tas bort och jag sätter på mig mina egna kläder och packar väskan, meddelar att sambon kan hämta mig nu och så går jag till tjejerna och säger hejdå. "Systeryster" är också på väg hem men hennes sköterska är inte lika snabb som min :)

"Meee" måste dessvärre vara kvar för hon är INTE så pigg som vi är. Känns konstigt att lämna henne där och åka hem, när man är där ser man ju hur hon mår och kan prata med henne direkt, vi har ju följts åt och stöttat varann hela vägen från flyt och framåt.. Men, det är ju dags att lämna sängen åt nån som behöver den bättre än mig, så jag knallar iväg till entre´n på sjukhuset där sambon möter upp.

Hämtar ut recepten och åker hem!

Hinner inte vara hemma mer än 1 timme så får jag ett SMS från "Meee" där hon talar om att hon ska iväg på omoperation och det snart! Då känns det så himla orättvist och jävligt, vill ju att hon ska vara och må som jag gör ju!! Otäckt känns det och tårarna kommer. Berättar för sambon som också tycker det känns olustigt.

Vi börjar prata om vilka komplikationer som kan komma efter en sån här op och sen säger sambon att du måste vara glad för din egen skull också! Var ledsen och känn med "Meee", men var glad för att det inte drabbade fler av er och samla kraft att orka stötta "Meee" istället. Han är mycket klok ibland min sambo! :)

Resterande av kvällen går åt till att fortsätta dricka klara vätskor, att prata med nära och kära i telefon och att tänka på "Meee" som opas igen och som nu får ligga ensam på uppvaket..

"Meees" sambo ringer och meddelar vid 22 att "Meee" nu har kommit till uppvaket igen efter op och att dom har åtgärdat ett läckage. Skönt att det gått bra ännu en gång men jobbigt att inte kunna vara där och stötta!
Efter det meddelandet så är det dags för sängen och sen är det go´natt och sov gott!