OP-DAG!

Snacka om nervös! Många gånger på vägen tänkte jag: _STOPP!! STANNA!! Men visste ju innerst inne att det som var på väg att ske var vad jag faktiskt ville skulle ske och som jag kämpat för i 1 1/2 år, så resan fortsatte.
Kom fram till sjukhuset vid 10 över 7 på morgonen, upp till avdelningen och in på ett rum som jag blev tilldelad. Direkt kom det fram en läkare och ville rita på magen min. 5 streck blev det ritade med spritpenna tror jag. När det var klart hör jag "systerysters" röst i ett av dom övriga båsen och när jag tittar dit så är hon och hennes sambo där. Hon rullas iväg för op strax därefter då hon är först ut av oss..

Går då in till "Meee" som är tilldelad rummet brevid och pratar med henne och hennes sambo tills det är dags för henne att dras iväg som nr 2 vid 9 tiden..

Ja, då var det bara jag kvar då:( Usch vad nervöst! Tur att min goá sambo var kvar med mig.. Fick byta om till sjukhuskläder och krypa upp till sängs och sen var det dags att sätta nål och dropp..Burr! Gillar inte nålar! Sköterskan får iaf dit en nål och sätter dropp. Hinner inte mycket mer före sköterskan säger att nu är det snart din tur, gå på toa så åker vi sen! Då ni, kan jag lova att fjärilarna i magen fladdrade HIMLA mycket! Jämnförde med att åka utför i en berg och dalbana!

Drogs ner till pre-op och får säga hej då till min sambo.. Togs därefter omhand av en jätterar sköterska under mina 2 timmars väntan där innan op.. Hon trodde att narkosläkaren skulle vilja sätta en artärnål på mig, för det brukar dom vilja ha, men när han kom så tyckte han att det inte behövdes - gissa om jag jublade och sa att då kan jag minsann ligga här och vänta i 2 timmar ;)
Det mest obehagliga som hände där var att dom satte kateter men det var inte heller så obehagligt som jag föreställt mig.

Sen vid straxt efter 14 var det dags! Narkossköterskorna berättade för och pratade med mig ända tills det snurrade till och sen minns jag inget mer förrens jag vaknade upp och de ville att jag skulle hjälpa till att byta brits. Sen är jag borta igen tills jag vaknar och mår illa! Då hör jag "Meee" heja på dom med sprutan för att: Hon mår ju illa!
Får en spruta, illamåendet lägger sig och jag somnar igen.

Vaknar igen då klockan är närmre 18. Frågar då "Meee" ,som ligger brevid mig, vad klockan var när jag kom och hon trodde det var vid 16 snåret.
Småpratar lite, så gott det går när tunga och läppar sitter fast vid gom och tänder, och ringer hem till sambon och talar om att allt gått bra.
Sköterskor kollar med jämna mellanrum att allt är bra och att vi mår bra och det gör vi :)
Får sitta på sängen nästan 1 timme mellan 20-21 för dom vill att vi ska ta oss upp så fort som möjligt. Det går bra men blir trött och får lägga mig igen.( Har under tiden jag satt passat på att ringa sambon igen och han tyckte jag lät piggare då.. vad kan det bero på? Isbitarna jag fick suga på eller?! ) Sen går tiden och natten lååångsamt framåt och jag säger till "Meee" att det var skönt att ha henne där att prata med och att det hade varit väldigt trist utan henne! Man somnar, vaknar och tänker att nu har det gått ett par timmar sen sist och det visar sig vara 5 min!!! Usch och fy om jag varit allena då..

Vid 1 på natten hostar "Meee" till och efter det börjar hon få buksmärtor :( Stackarn!! Jag var riktigt orolig för henne då jag själv mådde hur bra som helst och jag fick påkalla sköterskorna för smärtstillande åt min vän flera gånger den natten.. Försökte att peppa henne så mycket jag kunde och talade framför allt om för henne att det var ok att vara ledsen och rädd när det gör ont..

Vid 8 på morgonen var det då dags för en orolig Bora att säga hej till Meee och bli skjutsad upp till avdelningen före henne..